Det blev en händelserik midsommarhelg för mig. Den började fint med lunch och middag hos min pappa med släkt och sedan vidare till C och folk. Världens sötaste bebis (som hade den bästa festoutfiten för bebis någonsin!) var där så det var en lugn midsommarafton. Fast nu har jag kommit hem efter en sjukhusvistelse. Igen.

 

Precis samma symtom som sist, fast den här gången värre. Min pojkvän fick ringa 112 till slut så att en ambulans kunde komma och hämta oss då jag knappt kunde röra mig. Tydligen hade jag bett min pojkvän att döda mig, vilket jag inte ens kommer ihåg att jag sagt, men då kanske ni förstår hur ont jag hade. Väl på sjukhuset gick det rätt fort och jag fick en röntgen efter bara en och en halv timma och operation efter sex timmar från ankomsten. Jag hade en väldigt inflammerad blindtarm som antagligen har bråkat med mig lääääänge. Om jag har tur är det den som har bråkat de senaste sju åren.

 

Jag var väldigt nervös inför operationen då jag aldrig varit nedsövd förut, och sa till narkosläkaren att jag var jätterädd för att jag inte skulle vakna igen. Då tog han mig i handen och sa att det skulle jag visst det göra. Och det första jag hörde när jag vaknade igen var "Där ser du att du vaknade!" :)

Operationen gick bra fast de kunde inte ta den med titthålskirurgi, utan de var tvungna att öppna buken. Det gör ont efteråt men är ingenting i jämförelse med inflammationen. Dessvärre tar det tydligen tid för min kropp att förstå att den inte är i dvala längre så de var tvungna att tappa mig på urin. Det var obeskönt, men inte så farligt som jag trodde.

 

Nu är jag i alla fall hemma och haltar omkring här och knaprar smärtstillande. Är väldigt stel i nacken, halsen och käken av någon anledning - har någon annan upplevt det efter operation? Nu gäller det bara att hålla koll på såret och allt och försöka röra mig så gott det går!